En ödesmättad dag..

Idag kom så till slut beskedet om avskaffandet av kårobligatoriet. Det var väntat, men känns ändå lite snopet att det helt plötsligt var klart. Ett exempel på när principrytteri gått till sin yttersta spets. Studentkårer är inte vilka föreningar som helst och regeringens ansvar, hur svårt ska det vara att förstå? Nu är hela befolkningen ålagda att genom skattepengen stödja kårerna och genom bidragen vi får från våra universitetet. Men jag tror att min kår kommer klara detta galant, men egentligen är det lite tråkigt. Om kårerna klarar oss får ju regeringen och Lejonkungen rätt på så vis, oavsett av vilka anledningar studenterna blir frivilliga medlemmar eller om det är tack vare externa intäkter. Men det kanske inte är värt att sänka kåren och studentinflytande bara för att inte ge Lejonkungen rätt, eller?

Jag tröstade mig med en kakglass från Ben and Jerry’s vid namn ‘wich. Den var Ok, men inte värd 25 riksdaler. För lite glass och för mycket kaka enligt min mening.