Såg ni Agenda igår? Det var ett inslag om Reinfeldts utbrott i morgonsoffan om samarbete med SD. Trodde inte det blivit någon uppståndelse men att det fick uppmärksamhet i Agenda säger ju en hel del och det var skönt att få en bekräftelse på att det inte bara var jag som reagerade.
Till något helt annat. När jag skrev om att jag saknade att plugga så började jag fundera på det här med vilka möjligheter dagens ungdomar och unga vuxna har idag. Tänk förr i tiden då var det i princip bara att välja ett jobb men nu finns det minst hundra saker att välja bland. Det kanske inte alla gånger är ett val men den rådande normen är ju att alla möjligheter finns och det är bara individen som sätter sina begränsningar. Men är det verkligen hela sanningen? Vad gör alla dessa valmöjligheter med människan? Visserligen är det jättebra att det finns möjligheter till att resa, åka och jobba, "leka av sig" innan man bestämmer sig för vad man vill göra. Jag tror dock att detta skapar en stor förvirring och svårighet att få någon klarhet i vad man vill. Kanske överensstämmer inte heller viljan med vad omgivningen anser vara det rätta för att inte tala om hur andras val och framtidsdrömmar kan påverka en person genom att denne känner sig "dålig" eller mindre lyckad. Är det okej att stanna kvar i sin hemort och skapa sig ett liv där eller är det en sådan inställning vi ser ner på? Är det rimligt att alla ska gå vidare till högskolestudier? Vad är det egentligen för samhälle vi strävar efter? Nu vill jag inte låta som bitter människa med härkomst från tidigt 1900-tal som alltid säger "det var bättre förr" men vi kanske bör börja fundera över vart vi är på väg. Det som egentligen är mest sorgligt är just den här inställningen om att det är ett problem på individnivå - ingenting är omöjligt! Visst, i teorin är ingenting omöjligt men tyvärr är det fortfarande så att de flesta fall är det strukturerna och det sociala sammanhanget som avgör eller åtminstone påverkar en individ starkt. Människan är en social varelse som oftast tar beslut baserat på sitt habitus (handlingsmönster), känslor och sina egna och nära anhörigas erfarenheter dvs. inte objektiva och rationella beslut.
Inte konstigt att det blir knasigt ibland. Den avgörande frågan, som alltjämt är relevant i alla samhällsfrågor är med andra ord - har individen en fri vilja eller inte?
12 år sedan
Som jag ser det: både ja och nej. Ja, individen har en fri vilja eftersom den alltid skulle kunna rannsaka sig själv och fundera på huruvida man är OK med att styras av just de strukturer man styrs av. Om man inte är det, ja, då är det upp till modet att i så fall ta sig ur dem och söka sig till nya.
SvaraRaderaNej, eftersom vi, precis som du skriver, är så styrda av strukturer och processer som vi oftast inte är medvetna om, så är den fria viljan begränsad av just den struktur man befinner sig i.
Om det mänskliga psyket är en summa av dess ingående delar i formen av fysiska faktorer (beroende av arv) som ex.proteiners uppbyggnad, signalsubstanser i hjärnan,instinkter och så vidare och om våra handlingsmönster i sin tur är ett resultat av den input vi får från vår omgivning innebär det väl i sin tur att den fria viljan aldrig existerat.
SvaraRaderaEtt sådant mekaniskt synsett enligt orsak och verkan gör att predestinationen varit absolut sedan big bang. - Ingenting blir längre slumpmässigt eftersom allt som sker beror på något som skett tidigare och leder till något som kommer att ske senare. Så nix, vi har ingen fri vilja men eftersom de ingående orsakerna bakom våra val är för många för att identifiera spelar det egentligen ingen roll, vi upplever det som om vi har en fri vilja och det är vad som räknas.
Det var ett enkelt svar :) Men varför är det då så viktigt att uppleva att vi har en fri vilja och basera olika typer av strukturer på den övertygelsen? Det kanske är därför religion och tro är så viktigt för att få vi människor helt enkelt inte kan hantera "sanningen" och behöver tro på oss själv och vår förmåga att förändra. För att citera Marx, "religion är opium för folket". Men hur kan det mekaniska synsättet förklara att vissa människor lyckas ta sig ur ett handlingsmönster och bryta rådande strukturer? Givet att allt som tidigare hänt och diverse faktorer talar för någonting annat.
SvaraRaderaMitt något fattiga svar blir att det i sådanna fall beror på att vi inte lyckas identifiera alla relevanta faktorer. Återigen - om vi reducerar skeenden ner till sina absolut minsta beståndsdelar så är alla våra "medvetna" beslut endast ett resultat av impulser i våra hjärnor. Dessa är i sin tur ett resultat av vår programering och vår "hårdvara".
SvaraRaderaAtt det sen faktiskt kan vara så att småsaker som att en svart katt går över vägen, att vi blir bländade när vi tänkte på något och därför börjar tänka på något annat kan vara relevant input för vårt beslutsfattande gör det ganska svårt att förutse vilka val vi kommer att göra.
Ett grässtrå landar i mitt kaffe varför jag träffar Nisse på vägen hem och han råkar använda ordet gris under vårt samtal vilket för in tankarna på ett barnprogram som jag såg för att mamma hade skaffat en ny kanal eftersom hon fått löneförhöjjning vilket berodde på att det gick bra på fabriken där hon jobbade vilket i sin tur berodde till stor del på den globala uppvärmningen och så vidare...vilket i sin tur får mig att minnas att jag egentligen ville bli pilot men det går ju inte eftersom jag är heroinist så det måste jag sluta med...äh, det blir lite löjligt men du förstår vad jag menar.
Det är kallt så jag tar på mig en varm tröjja. - Det finns extremt många trådar som leder fram till ett sådant beslut men så länge alla trådarna är de samma kommer vi alltid att fatta samma beslut. -Åtminstone enligt ett mekanistiskt synsett. Det finns alltid en orsak bakom en verkan den är bara oändligt komplicerad.
...men å andra sidan tror jag ju inte på det mekanistiska synsättet så vad vet jag =) (men det är ett ganska intressant sätt att se på världen eller hur?)
SvaraRaderaMåste ändå tillstå att du är duktig på att argumentera för något du egentligen inte tror på. Ja, det är ett väldigt intressant perspektiv och det är ju väldigt användbart om man vill undkomma ansvar för dåligt fattade beslut eller handling. Ingen kan ju hålla mig ansvarig för någonting dumt jag gjort eftersom det är omedvetet i avseendet att det handlar om impulser och en "programmering" och inteden fria vilja. Right? :)
SvaraRaderaPå sätt och vis är det så, men å andra sidan är det det inte.
SvaraRaderaLagar, etik och moral kan ses som ett uttryck för den i samhället mest gångbara normen. Den mest accepterade programeringen om man så vill (oavsett om samförstånd uppnås med vapenmakt eller sammhällskontrakt).
Ett beslut är i sin tur ett uttryck för individens programering och arv, vårt psyke - det vill säga det är avhängigt på vem vi är och därför är vi fortfarande ansvariga för våra handlingar ställda i relation till normen eller om man så vill samhällets plattform.
För att fortsätta den något nördiga metaforen; det finns vissa gränssnitt som fungerar mot den plattform som samhället utgör och en konsekvensanalys ingår förhoppningsvis i vår programering. Om man tror benhårt på det mekanistiska synsättet så kan man kanske se ett avvikande beteende som en misslyckad programering (utifrån vissa givna normer givetvis).
En bebis lägger kanske handen på plattan men som vuxen gör den inte om det, detta är ett beteende som ganska tydligt är knutet till en orsak och en verkan och någon form av konsekvensprogramering.
Om jag medvetet bryter mot lagen så vet jag att detta kan leda till konsekvenser men är programerad på ett sådant sätt att jag bortser från dessa. Olika straff och terapimodeller har i detta fall för avsikt att antingen omprogramera mig ( i enlighet med rådande gränssnitt), isolera mig eller, vid värre brott, formatera hela hårddisken.
Om vi är summan av vår programering och våra förutsättningar så är vi fortfarande ansvariga för våra handlingar, goda eller onda - vi kan bara inte hjälpa att vi gör dem.
...men som sagt det spelar inte så stor roll eftersom det inte går att bena ut alla faktorer som påverkar oss. Hela mitt resonemang är egentligen rätt så meningslöst =)
SvaraRaderaNej, det är väldigt intressant :) men ja kanske inte tillför så mycket på så sätt att det på något sätt skulle förändra saker och ting i samhället. För övrigt är det sånt här man lär sig på lärarutbildningen? kanske är något för mig ändå..haha
SvaraRaderatjae, vi kan väl säga att lärarutbildningen ger folk möjlighet att läsa en del vid sidan av studierna =)
SvaraRadera